Om NBS-Farleder

Stränderna längs Furusundsleden utsätts för erosion från bland annat fartygstrafik. Fältstudier har tidigare genomförts för att bedöma vilken typ av fartygsgenererade vågor som påverkar erosionen mest (Granath 2015). Enligt dessa studier har det visat sig att avsänkningsvågen har störst negativ påverkan på stranderosionen och att en hastighetssänkning delvis kan lindra denna effekt. Enbart en hastighetssänkning löser dock inte hela problemet varför olika typer av erosionsskydd kan komma att erfordras, eventuellt tillsammans med andra åtgärder.

Traditionellt utgörs erosionsskydd längs farleder av hårda skydd såsom stenskoningar, gabioner och betongplattor/betongmadrasser. Gemensamt för dessa skydd som enbart utgörs av hårt material (sten, betong, tegel), är att de skadar det naturliga ekosystemet samt att de ofta förflyttar problemet nedströms och därmed skapar erosion på andra oönskade platser. Ofta sker erosion i kanterna av dessa skydd och med tiden kan de även sätta sig och därmed sjunka ner under vattenytan med försämrat skydd som resultat.

Forskningsprojektet Naturanpassade erosionsskydd i farleder är ett resultat av Sjöfartsverkets och Trafikverkets strävan att minska påverkan på stränderna längs farleder.